Senaste inläggen

Av Ulrika - 23 januari 2023 15:34

Det var en sak jag visste sedan innan.. Januari suger härsket fett..

Normalt sett, alltså varje år så dippar jag i Januari.. en sån där "mysig" vinterdepression.. och i år är det samma sak.. jag är less på mörker, snö, kyla och att alla runt omkring mig verkar så förbannat positiva över att det är ett nytt år och vi går mot ljusare tider när jag inte kan se det ens med microskop...


I år är ingen skillnad inte alls, det är samma visa och ovanpå det lägger vi att jag började året med både ont i ryggen, en släng influensa och hemmoröjder.. Det gjorde inte månaden bättre på nåt sätt.. att dessutom den utmattade mannen jag försöker dejta har hostat från mitten av December till andra veckan i Januari, har ledvärk som totalt sänkt honom mentalt och varit ensamstående pappa till sin son fram till den 21:a har inte gjort nåt bättre...


Jag hade en plan att ta mig över till hnom idag när han nu, från mitt perspektiv, äntligen var barnlös.. Se till att han fick nåt annat att tänka på än värken och sin egen depression... Men icke, som den goda far han är så ska han ha sonen över natten då hans ex tydligen ska gå ut... Jag köper rakt av att han som alltid har dåligt samvete för sitt barn ställer upp och tar sonen när exet frågar.. Men jag blir fasen förbannad på henne... Hon vet hur han mår, hon har bott med honom genom tre år av sjukskrivning för utmattning och diskbråck med värken som kom med den saken och hon har dessutom varit barnfri sen före nyårsafton och likt förbannat så lämpar honom över sonen på honom för att kunna gå ut en vardag... 

Jag känner henne inte, jag har ingen aning om hur hon är som människa men det här beteendet gör mig faktiskt förbannad.. Hon vet hur han mår och ändå gör hon så här.. Hon vet att han aldrig kan neka att ta sonen då det lilla livet är hans ögonsten och i min värld så utnyttjar hon den situationen utan nån somm helst hänsyn till hur P mår och hans allmäntillstånd just nu... jag förstår det bara inte..


nu ska jag sätta mig i ett hörn och försöka låta iskan pysa ut lite lugnt.. funkar inte det så blir det att ventilera med en vän.. Hon är fasen inte värd at jag lägger mer energi på henne.. 


/Altariel - arg. orolig och frustrerad..

Av Ulrika - 20 december 2022 17:35

Dejtandet går vidare, varannan vecka är P inte tillgänglig mer än via sms då han är pappa på heltid och varannan vecka är det upp till hans kropp om vi kan ses eller inte...

Att dejta någon med utmattningsproblematik där hans kropp och då framförallt leder lägger ner av och till är ett tålamodsprövande projekt..


Planerade träffar kan ställas in på kort varsel om han blir trött eller har ont.. det finns inget jag kan göra för att underlätta för honom och han har inte ork att vara social när han mår dåligt.. Men samtidigt så orkar han iaf upprätthålla en sms-konversation, han skriver vackra saker och vi får väldigt mycket sagt som det sällan finns tid till när vi ses..


Jag har sen ett tag tillbaka insett att jag är hopplöst, oåterkalleligen och totalt förälskad i den här trasiga individen och trots att vi ses alldeles för sällan så är varje möte, varje träff, varje gång jag får vara i hans armar så värt det.. 

Jag vet dock inte var jag har honom på det känslomässiga planet, ska jag se till vad han skriver så är han på samma ställe eller iaf på väg dit, men jag tror också att han inte är den som utelämnar sig själv och sina känslor utan att dels vara väldigt säker på dem och även väldigt säker på att hans partner inte kommer att såra honom.. kanske är det så att han inte är helt läkt sen skilsmässan ännu heller..


oavsett vilket så fortsätter jag att träna mitt tålamod, att inte ta återbud personligt och att njuta av vad vi har istället. Sen går det inte att sticka under stol med att vissa dar är det lättare än andra.. och att jag lever lite på lånad tid..

Januari kommer att förbli den skitmånad det alltid har varit.. från sista dagarna i December och i princip hela januari kommer vi inte att kunna ses på grund av barn och jobb och jobbresor för hans del.. Men då Januari iaf är världens sämsta månad så kan det lika gärna fortsätta vara det ..


/A glad, ledsen, kär och med en liten klump ångest..


Av Ulrika - 23 november 2022 15:41

I förra inlägget var väntan snart över...

Nu har jag och P fått ha halva veckan när han är barnledig.. och vi har verkligen tillbringat alla vaken tid när vi inte arbetat tillsammans.. Från söndag kväll när han dök upp hemma hos mig tills nu.. För övrigt inte bara alla vaken tid utan även varje natt..

Det är så intressant och underbart.. De gånger de senaste åren när jag sovit bredvid någon annan har jag ftast sovit rätt dåligt, vaknat så fort den andra peronen rört sig eller vänt sig men inte nu... Så fort jag hörde P:s andhämtning gå ner och han somnade så slocknade jag som ett ljus.. till och med inatt när vi befunnit oss hemma hos honom, i en för mig helt främmande säng så har jag sovit gott.. 


Den här mannen bor i min hjärna, när som helst på jobbet så tappar jag fokuset helt, drömmer mig bort , får en minnesbild och ler så där fånigt som bara nyförälskade kan..  Jag vågar egentligen inte ens andas de orden.. förälskad, kär.. det är för idigt, det har gått för snabbt och ändå känns det så rätt..


Häromkvällen när vi krupit i säng och låg och bara myste med varande blev jag så överväldigad av situationen att tårarna började falla... Han frågade varför och jag förklarade att han inte bara bor i min hjärna utan även i mitt hjärta.. och att det gått så fort att min hjärna nog inte riktigt hunnit med...  Hans respons blev att säga att tydligen bor jag inte bara i hans hjärna utan även i hans själ.. och sen grät vi en skvätt till båda två.. 


Jag tror att vi båda varit lite misshandlade av livet ett tag.. vi har båda en ganska trasig självbild men han bygger upp min och påstår att jag gör underverk för hans..  Vi har massor kvar att prata om.. Ingen av oss har sagt de stora orden.. det ÄR verkligen alldeles för tidigt för det.. Men känslan, känslan av att vara tillsammans med honom är magisk.. 


På lördag ska jag dessutom bli så officiell man kan bli i akademiska kretsar.. Jag är hans +1 på en disputationsfest där alla hans närmaste kollegor kommer att befinna sig..  Vi som inte klarar av att vara i samma rum utan att ta i varandra, kramas eller pussas mest hela tiden ska ut i nån sorts offentlighet.. När han frågade mig om jag vågade så blev mitt svar att "det är du som ska jobba med dem efteråt" och han bara skrattade.. och sa: Det är ditt problem på lördagskvällen och mitt på måndag morgon.. 


Nu ska jag gå och förbereda dagens middag så får vi väl se om det blir mat före eller efter första sänggående ... Hitills har vi inte lyckats äta innan nån dag.. Vi kan bara inte hålla händerna ifrån varandra...


/A - lycklig, betuttad och förvirrad


Av Ulrika - 19 november 2022 10:32

Snart har de två veckorna av väntan passerat..

Snart får jag träffa honom igen!! Som han skrev igår så är det lite som att bara barn och vänta på att det ska bli julklappsutdelning..  ja just det, han skrev det, inte jag..

Han ser en framtid, han vill att vi ska träffas så mycket som möjligt veckan som kommer när han är barnfri.. Han frågade om det var ok att han kom hit till mig redan söndag kväll om allt funkade som det skulle med att lämna sonen.. 


För mig är det enormt stort, min självbild har varit ganska stukad av det faktum att jag aldrig kunde vara säker på att planerade träffar ens skulle bli av i mitt förra "förhållande".. Att jag var den som fick driva all kontakt mellan den mannen och mig och om jag lät bli att höra av mig så kunde det gå veckor utan kontakt..


Helt plötsligt finns det en man som hör av sig varje dag, som till och med hörde av sig när han kraschade efter en väldigt lång arbetsdag och sov i en hel helg.. Som frågat mig om jag vill att han ska kolla om jag kan följa med honom på en större arbetsfunktion nästa helg och därmed träffa alla hans kollegor... Som överväger att bli min +1 på den traditionella nyårsfesten och därmed träffa mina vänner...

Som funderar på hur han ska prata med sin 9-åring om det hela när den tiden kommer...


Jösses så snabbt det här går framåt.. och då har vi fortfarande bara setts vid två tillfällen... Men våra samtal via sms har snuddat vid allt mellan himmel och pankaka.. Det djupa får vi ta när den värsta saknaden stillat sig när vi ses igen.. och om det blir på måndag eller onsdag eller till advent får vi väl se... Det finns faktiskt en framtid här...


Jag vågar inte riktigt släppa sargen än, men han gör mig glad, han ger mig en bättre självbild, han längtar efter mig och han planerar för mer än enstaka träffar när det passar honom...


/A - betuttad, glad och leende..


Av Ulrika - 6 november 2022 15:03

Det här börjar kännas som en följetong...


fyra dagar har gått sen min dejt.. Vi har av olika anledningar (fullt naturliga anledningar) inte haft möjlighet att ses igen och nu väntar två veckor när vi verkligen inte kan ses då han är pappa på heltid under de här veckorna.. 

Energin är lika bra, kommunikationen flyter lika fint... Jag saknar möjligheten att ha honom inom armlängdsavstånd så det värker i mig.. 

Samtidigt är jag livrädd och arg på mig själv för att jag kastar mig med huvudet före in i något som inte är definierat för att det känns så bra..


Jag pratade med en av mina bästa vänner och beskrev dejten som topp 5 alla kategorier genom hela livet och gränsfall till topp 3... och då har jag ändå varit gift i 7 år och sambo i 15..  och det är väl just det som gör det hela så jobbigt..

Självkännedomen säger att jag är på god väg att falla som en stormskadad fura i en höststorm för den här mannen och då har vi inte haft tid att ens snudda vid vad vi vill, behöver och ser av någon form av personlig framtid..


Jag får inte göra så här, jag får inte kasta mig med huvudet före in i vad som kan göra hjärtekrossande ont, jag får inte haa upp mitt liv på en person jag pratat med i tre veckor och träffat två gånger, varav en gång var en dejt och andra gången var en arbetsfunktion för honom där han bjöd in mig att vara med och lyssna... 


Jag har inga problem ed att han har barn varannan vecka, det är naturligt med den typen av familjeliv och barn går alltid före allt annat... Jag har inga problem med att han har en annan läggning än hetero, jag har inga problem med något praktiskt...

Däremot har han inte varit singel så länge att han söker nåt seriöst och innan jag träffade honom så var jag överygad om att jag befann mig på samma plats i livet..  och jag vill verkligen inte skrämma bort honom genom at vara för på.. bli klängig då jag avskyr klängighet på alla plan.. lägga mitt nakna hjärta vid hans fötter och hoppas på att han varken stampar på det eller backar och går en annan väg...


Det känns som om jag försöker gå på slak lina utan att ha ett säerhetsnät..


Altariel - betuttad, övertänkande och rädd..


Av Ulrika - 5 november 2022 13:39

Så här drygt två veckor efter min resa söderut kan den sammanfattas i några enkla meningar...


inte tillräckligt bra på nåt plan för att uppväga avståndet.

Trevlligare i text och på telefon än i verkligheten...

Valhänt gammpåjk...


Begrep ni inte det där sista så googla...


Min vana trogen så går den initiala tanken till ett "bättre kan jag"..

Sagt och gjort så hade jag en promenaddejt på onsdagen den veckan, en trevlig man, en intelligent man, sunda åsikter men också ganska återhållsam och väldigt svår att läsa av... 

Vi kom fram till att det kunde vara en bra idé att ses igen och för min del så var det främst av nyfikenhet för att se om han någonsin tog ner garden, hade några sprickor i muren, släppte lös lite... Men då han reser en del i jobbet så fick en andra dejt vänta tills det passade oss båda..


Allt medan detta händer så dyker det upp en ny individ i min inkorg.. en man som får mig att skratta, som talar om djupa frågor, som inte är okomplicerad på något vis, som är det roligaste, smartaste och fräckaste jag pratat med på i princip alla år jag nätdejtat..

Jag får hans namn... jag får han telefonnummer... han får mina uppgifter... i lördags mitt under den årliga halloweenfesten kommer ett SMS att jag har ett meddelande på dejtingsidan, jag svarar att jag inte är o form för att hantera tangentter men att jag ska svara när jag nyktrat till...


Söndagen kommer, han får sitt svar... men på nåt sätt så är dammluckorna öppnade och dejtingsidan inte längre aktuell... innan jag kryper i säng söndag kväll så gör jag en överslagsräkning och inser attt det har gått närmare 150 SMS mellan oss på ett dygn.. och att vi stämt träff till onsdag..

Det blev inte färre SMS under måndag och tisdag... och slutligen kom onsdagen... Nererna utanpå.. Jag väntar en trappa upp utanför en lokal där han medverkar på ett möte..

Han kommer upp för trappen och min enda tanke är... 

Jaaa!! Det är klart att det är han, det lite nervösa leendet, en snabb kram och sen ut därifrån och ner på stan för en fika... Vi parkerar hans bil, kliver ut ut parkeringshuset, jag får en till kram och vi delar vår första kyss... mina tår krullar sig, jag kan knappt andas.. en så brutal fysisk reaktion.. 

Vi vandrar lite genom stan hand i hand, hittar vårt fik och sätter oss och pratar.. Det är spännade när två vuxna människor som båda passerat 50, faktiskt sitter och hånglar på ett fik ..


Vi insåg båda att där kunde vi ju inte sitta, så mot bilen, hem till mig och några timmar senare inseer vi båda att middag nog hade varit en bra idé.. 

Han åkte hem strax efter 21 på kvällen..


Det finns en forsättning på det här... 

det finns nackdelar, det finns väg-gupp... 

Det finns saker jag vill slå mig själv i huvudet för..

Men på det hela taget så är jag lycklig, glad och har en liten smula ångest över hur fort det gått och djupet i känslor jag inte borde ha..


Altariel - Med huvud och hjärta in i betongväggen..


Av Ulrika - 5 oktober 2022 13:00

Nån sorts fortsättning på tidigare inlägg kommer här...

och håll i hatten för nu går det undan...


Kemi och promenaddejten resulterade i ytterligare ett möte där jag lite för seen konstaterade att mannen i fråga inte är för mig, jag gjorde misstaget att gå med på en andra dejt utan att ha kollat upp herrn ifråga ordentligt. 

Gör inte den missen, en koll på ratsit sa mig nämligen att det bara finns en sån person i kommunen och att den personen är gift och har två barn. 

Så den typen av drama håller jag mig borta ifrån och någon som inte kan vara ärlig utan lljuger bara för att få något han aldrig skulle fått annars är inget för mig, inte ens som ett oseriöst alternativ..


Så enligt vissa tidigare principer om "bättre kan jag" så vandrade jag glatt vidare.. och ramlade ner i ett kaninhål jag befunnit mig i tidigare...

En hmmmm "gammal bekant" är väl den diplomatiska beskrivningen.. Vi har umgåtts tidigare..Men det rann ut i sanden pga visst avstånd och hans ovilja att komma över till mig... Det var  jag som skulle åka varje gång...  nu är det här 6 år sen och det har hänt saker sen dess och viss utvecklingskurva finns... Men det är inget jag ser som något hållbart, alls.. det är mer gemensamt utnyttjande av varandra.. och då får det vara så..


Nästa tvärsväng i livet låter inte vänta på sig...

På en mer seriös dejtingsida har det varit ganska stilla med aktivitet ett tag.. märkliga människor i ens närhet eller folk från andra änden av Sverige som inte förstår avstånd..

En av de människorna förstod avstånd men fann mig tillräckligt intressant för att strunta i de 80 mil som skiljer oss åt.. 

Han är trevlig, han kan skriva, han tycker om mina bilder och det jag skriver... Han får mig att må bra, jag blir glad i hela kroppen när jag har ett nytt meddelande från honom.. 

Tro mig, jag är inte så korkad att jag släpper alla sunda tankar , jag har rädslan att det bara är önskedrömmar, att vi aldrig träffats och att det kan bli pankaka av det om, och när, vi ses... 

Men idag har vi pratat i telefon... det var tänkt som ett kortare samtal bara för att få den biten ur världen då jag har en viss fobi mot telefoner och att prata med någon jag inte känner... 

Det blev över en timme i telefonen där jag lyssnat på en trevlig värmlänsk röst...


Så nu sitter jag här och funderar på mitt liv... på att jag riskerar att såra mig gamla bekant rejält även om jag aldrig lovat något annat än möten när det passar oss båda och på lösa boliner...

På att det är alldeles för långt till Sunne, Värmland för att det ska vara helt bekvämt, men jag kan bara inte hålla mig borta ..

På att jag har får få semesterdagar kvar för en roadtrip...  

På att jag hoppas att han vill komma upp hit.. Jag vill verkligen peta på den på riktigt, se honom i verkligheten, känna av kemin och se om jag, eller vi, ska våga nån sorts språng åt nåt håll...


Välkommen till vansinnet som är mitt huvud.. en flock kattungar i en garnaffär har mer ordning än min hjärna just nu..


Av Ulrika - 26 augusti 2022 20:24

Efter senaste inlägget är det säkret nån där ute i efterrymden som är nyfiken på hur det går...


Efter en mycket kort tids funderande så kom jag fram till att när en människa som arbetar med kommunikation hela dagarna innte kommunicerar så kan han inte kalla sig flersam, då är han bara en skit som valt att vara otrogen..


Han är och förblir avpolletterad.. Vi hade ett bra snack där han fick säga sitt och jag fick säga mitt.. Han hade i alla fall vett att SE skamsen och ångerfull ut... om han nu var det eller inte det är inte mitt problem.. längre..


Jag önskar honom och kanske framförallt hans nya lycka till


Jag är inne och har nog aldrig varit förkrossad över det hela, mitt hjärta har inte slitits ur bröstet på mig och det tack vara att det varit ett förhållande där det kunnat gå en månad eller två mellan gångerna vi setts till följd av hans jobb och familjesituation... Så vad gör man då när man helt plötsligt finner sig vara singel igen???


Jag vet inte vad man i gemen gör, själv tänkte jag "Bättre kan jag" 

Försökte logga in på en gammal användare på en kontaktda, men den användaren hade dött pga inaktivitet, men då det är en sida jag haft tur på så gjorde jag en ny användare.. och gav mig ut i djungeln igen..


Snackat med massor av män, den ena skummare än den andra... och några fåtal vettiga.. 

den korta tid jag varit på den här sidan har över två tusen mejd kickats till mig eller besvarats av mig... 

Resultatet av det blev en fikadejt som inte gav något alls, trevlig snubbe men ungefär lika mycket personlighet som en pappkasse full med wellpapp i hällregn...


Laddade upp för en ny dejt i tisdags.. den här gången en promenaddejt i all stillhet.. Mannen välkomnar mig med bokstavligt talat öppna armar och en varm kram.. vi börjar gå stilla och lugnt men hinner inte så långt förrän han stannar, vänder sig mot mig och kysser mig... Va?? säger vän av ordning, så kan man väl inte göra på en första dejt??.. Men det kan man faktiskt, framförallt som vi pratat om vikten av kemi och attraktion och att man aldrig kan veta förrän efter första kyssen... så han stannar och säger jag måste få smaka... och oj.. vi kan klart prata kemi där..


resten av promenaden blev mer en fråa om att försöka fokusera, få ben och fötter att fungera..  men även sånt som inte lämpar sig i text här utan bara är för utvalda vänner..

kontentan är att jag nu sitter och hoppar och väntar på att det ska bli torsdag.. somliga skulle nådvändigtvis ner till Göteborg på jobb den här veckan så torsdag blir nästa dejt.. den här gången blir det inte promenad utan den här gången blir det en träff här hemma hos mig..


tänk så det kan gå... 

/Altariel

lyckligt singel eller nåt...


Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2023
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

tassavtryck


Skapa flashcards