Starten av andra semesterveckan och jag gick helt plötsligt sönder...

Jag sover inte som jag ska... verkar omöjligt att somna före 3 på morgonen och omöjligt att sova längre än till kring 10.. det är en dålig ekvation i det långa loppet...

Jag vaknar trött och ledsen och orkar inte göra nåt alls på dagarna samtidigt som jag blir arg på mig själv för att jag inget gör... Det står fortfarande saker i köket efter lördagens födelsedagsfirande jag bara inte orkat ta rätt på...

Jag vet att jag kommer att må bättre bara jag tar mig utanför dörren, men det känns som ett oöverstigligt hinder..

Jag vet att jag har vänner som lyssnar om jag behöver det, som jag kan prata med om allt.. Men när jag inte ens vet vad som är fel så kan jag inte prata med någon.. När jag inte har en susning om varför jag tillbringar flera timmar om dagen med att låta tårarna rinna fritt utan att ens veta varför jag är ledsen... Då kan jag inte ens prata med mina vänner om det..

Det blir inte bättre av att jag som vuxen, självständig kvinna med ett eget liv som inte är beroende av någon saknar pojkvännen så det gör ont av och till.. Men han hade en mördarvecka förra veckan på jobbet och har öppet och ärligt sagt att han behöver några dagar av egentid när han får ladda sina batterier... Något jag både förstår och fullkomligt accepterar...

Planen är att ta sig ut idag... utanför lägenheten.. ut i världen men att försöka undvika människor.. Hitta en sten eller en stock i skogen eller vid havet där det inte finns några andra så jag får sitta där och hitta balansen en stund.. Får se hur det går, får se vad jag orkar...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var en sak jag visste sedan innan.. Januari suger härsket fett.. Normalt sett, alltså varje år så dippar jag i Januari.. en sån där "mysig" vinterdepression.. och i år är det samma sak.. jag är less på mörker, snö, kyla och att alla runt omkrin...

Dejtandet går vidare, varannan vecka är P inte tillgänglig mer än via sms då han är pappa på heltid och varannan vecka är det upp till hans kropp om vi kan ses eller inte... Att dejta någon med utmattningsproblematik där hans kropp och då framföral...

I förra inlägget var väntan snart över... Nu har jag och P fått ha halva veckan när han är barnledig.. och vi har verkligen tillbringat alla vaken tid när vi inte arbetat tillsammans.. Från söndag kväll när han dök upp hemma hos mig tills nu.. För ...

Snart har de två veckorna av väntan passerat.. Snart får jag träffa honom igen!! Som han skrev igår så är det lite som att bara barn och vänta på att det ska bli julklappsutdelning..  ja just det, han skrev det, inte jag.. Han ser en framtid, han...

Det här börjar kännas som en följetong...   fyra dagar har gått sen min dejt.. Vi har av olika anledningar (fullt naturliga anledningar) inte haft möjlighet att ses igen och nu väntar två veckor när vi verkligen inte kan ses då han är pappa på he...